.
Lyssna medans du läser.
Jag minns när jag såg er första gången. Jag tänkte att kanske.. Kanske har jag en chans.
Och det visade sig att det hade jag. Vi började umgås, snacka. Och vi kom närmre och närmre varandra.
Sen var det liksom vi tre en lång tid. Vi var fingertajta, det var verkligen vi. Vi skapade minnen, ord, stunder.
Det fanns ingen som kunde slå oss för vi tre var starka. Och vi lovade varandra att så skulle det alltid vara.
Men sen hände det någonting.. Du började försvinna bort från oss, du hade tagit dörren bredvid medans vi två gick in i den bredvid som vi egentligen bestämt. Du började skita i oss mer och mer. Till slut fanns du aldrig där. Och det är den delen vi befinner oss i just nu. Du och jag har inte vart med varandra på mer än 2 månader. Det händer att vi ser varandra och då är spänningen så jävla annorlunda. Som om jag är från en annan planet. Du blev förvånad när jag skulle ge dig en kram. Du har funnit en annan. Jag känner nästan känslan av otrohet.
Inget vi säger får dig att tänka efter. Jag sa en gång när du bråkade med c, att du behövde tänka lite på dig själv och inte bara på alla andra. Och då fick du för dig att så är det.. Hela tiden!? Nej.. Så är det verkligen inte. Så jag ber dig att sluta med det. Men om du inte vill ha oss längre så fine.. Det kommer aldrig bli som förr. Radera mitt nummer, min msn, mig. Radera våra minnen. Skapa nya med andra.
Du sa: man växer ifrån varandra. Det kändes som ett knytnävslag i magen. För jag tänker aldrig hålla med dig på den punkten. Jag älskade dig. Nu är jag osäker. För jag vet att du inte älskar mig. Och det är svårt att älska någon då. Men du ska veta, att en gång i tiden var du allt för mig. Och då menar jag allt.
/Maja.
Jag minns när jag såg er första gången. Jag tänkte att kanske.. Kanske har jag en chans.
Och det visade sig att det hade jag. Vi började umgås, snacka. Och vi kom närmre och närmre varandra.
Sen var det liksom vi tre en lång tid. Vi var fingertajta, det var verkligen vi. Vi skapade minnen, ord, stunder.
Det fanns ingen som kunde slå oss för vi tre var starka. Och vi lovade varandra att så skulle det alltid vara.
Men sen hände det någonting.. Du började försvinna bort från oss, du hade tagit dörren bredvid medans vi två gick in i den bredvid som vi egentligen bestämt. Du började skita i oss mer och mer. Till slut fanns du aldrig där. Och det är den delen vi befinner oss i just nu. Du och jag har inte vart med varandra på mer än 2 månader. Det händer att vi ser varandra och då är spänningen så jävla annorlunda. Som om jag är från en annan planet. Du blev förvånad när jag skulle ge dig en kram. Du har funnit en annan. Jag känner nästan känslan av otrohet.
Inget vi säger får dig att tänka efter. Jag sa en gång när du bråkade med c, att du behövde tänka lite på dig själv och inte bara på alla andra. Och då fick du för dig att så är det.. Hela tiden!? Nej.. Så är det verkligen inte. Så jag ber dig att sluta med det. Men om du inte vill ha oss längre så fine.. Det kommer aldrig bli som förr. Radera mitt nummer, min msn, mig. Radera våra minnen. Skapa nya med andra.
Du sa: man växer ifrån varandra. Det kändes som ett knytnävslag i magen. För jag tänker aldrig hålla med dig på den punkten. Jag älskade dig. Nu är jag osäker. För jag vet att du inte älskar mig. Och det är svårt att älska någon då. Men du ska veta, att en gång i tiden var du allt för mig. Och då menar jag allt.
/Maja.
Kommentarer
Trackback
